Diskvatten

Har ni tänkt på att diskvatten är en rätt märklig sak, egentligen? Det är smutsigt, men de saker som varit däri är, märkligt nog, rena.

Det skulle kunna sägas vara något av en metafor för livet i stort. En hamnar ibland i det där metafysiska diskvattnet, och allting runt omkring en är skit. Till och med en själv är skitig. Och ingenting, någonstans, säger att saker och ting kommer att bli bättre. Allting är vått, tungt och eländigt.

Förutom...

Förutom att folk kommer upp ur det där diskvattnet, good as new. En ny start, trots allt som envisas med att säga att det inte går. Det kanske inte är enkelt, det kanske inte sker över en natt, och en kommer förmodligen behöva hjälp under vägens gång - men.

Men.

Det kan göras. Och precis som med disk så är det svåraste alltid att komma igång.

Tempus fugit

Har ni tänkt på att en inte alltid är sig själv? En är inte ens alltid en enda person - en är, över tid, många personer. Både på lång sikt - en mognar och växer med tiden, trots allt. Men också på kort sikt - en är inte alltid densamme på morgonen som på kvällen.

Särskilt inte om en har humörsvängningar.

Det finns ungefär tre jag. Det ena är då-jag, vilket är en själv förr i tiden, oavsett om det rör sig om fem minuter eller fem år. Det är du, men det är samtidigt inte riktigt du, eftersom du nu skulle göra annorlunda än vad du gjorde då. Och, när det gäller dagboksanteckningar, kanske inte riktigt vill erkänna att det var du.

Det andra är nu-jaget. Som i nu-nu-nu-nu-nu-nu-nu. Det är det jag som tittar på de andra jagen och tänker "nämen kära värld..."

Det tredje är sen-jaget. Vilket är, well, sen. Om du sparar en kaka och äter den sen så är det inte du som äter den, utan sen-du. Som då är nu-du och - ehm, ni hajar.

Det roliga med att ha tre jag är att en kan lämna presenter åt sig själv. Som med kakor. Men en kan också titta tillbaka på sig själv, inse att en var något av en tölp - och skratta åt sig utan att för den delen ta åt sig någonting annat än lärdomen.

Ty en lär sig av sina misstag. Men en behöver inte begå misstaget att bo i det förflutna för att lära sig det.

Samtida strövartåg

En av de mer underutnyttjade aspekterna av internet är att det är fullt möjligt att upptäcka saker utan att egentligen leta efter dem. Det räcker med att välja en riktning om hålla sig till den, bara för att se vad som dyker upp.

En kan, exempelvis, slå upp ett random ord på Wikipedia och se var en hamnar efter tio minuter. Det är fullt möjligt att börja med en stekspade för att helt oförhappandes hamna vid slaget om Hastings - eller varför inte Godspeed You! Black Emperor?

Eller så kan en ta en slumpmässigt utvald blogg och utan större baktankar läsa inläggen rakt uppifrån och ner, bara för att se vem det är en råkat hamna hos. Vanligtvis framträder andra intryck än när en bara läser ett lösryckt inlägg.

Eller, om en har google-fu, så kan en leta upp någon vars samlade verk är utspridda över lite varstans och se vad som står att finna. Jag upptäckte, exempelvis, alldeles oförhappandes att Theodore Dalrymple har en lite småskrämmande stor nätvaro, vilket innebär massor av läsning för min del inom en mycket snar framtid.

Sammanfattningsvis? Internet är större än en tror det vara, och att säga att strövartågens tid är förbi missar de tusentals digitala strövartåg som människor företar sig - varje dag.