Diskvatten

Har ni tänkt på att diskvatten är en rätt märklig sak, egentligen? Det är smutsigt, men de saker som varit däri är, märkligt nog, rena.

Det skulle kunna sägas vara något av en metafor för livet i stort. En hamnar ibland i det där metafysiska diskvattnet, och allting runt omkring en är skit. Till och med en själv är skitig. Och ingenting, någonstans, säger att saker och ting kommer att bli bättre. Allting är vått, tungt och eländigt.

Förutom...

Förutom att folk kommer upp ur det där diskvattnet, good as new. En ny start, trots allt som envisas med att säga att det inte går. Det kanske inte är enkelt, det kanske inte sker över en natt, och en kommer förmodligen behöva hjälp under vägens gång - men.

Men.

Det kan göras. Och precis som med disk så är det svåraste alltid att komma igång.

Tempus fugit

Har ni tänkt på att en inte alltid är sig själv? En är inte ens alltid en enda person - en är, över tid, många personer. Både på lång sikt - en mognar och växer med tiden, trots allt. Men också på kort sikt - en är inte alltid densamme på morgonen som på kvällen.

Särskilt inte om en har humörsvängningar.

Det finns ungefär tre jag. Det ena är då-jag, vilket är en själv förr i tiden, oavsett om det rör sig om fem minuter eller fem år. Det är du, men det är samtidigt inte riktigt du, eftersom du nu skulle göra annorlunda än vad du gjorde då. Och, när det gäller dagboksanteckningar, kanske inte riktigt vill erkänna att det var du.

Det andra är nu-jaget. Som i nu-nu-nu-nu-nu-nu-nu. Det är det jag som tittar på de andra jagen och tänker "nämen kära värld..."

Det tredje är sen-jaget. Vilket är, well, sen. Om du sparar en kaka och äter den sen så är det inte du som äter den, utan sen-du. Som då är nu-du och - ehm, ni hajar.

Det roliga med att ha tre jag är att en kan lämna presenter åt sig själv. Som med kakor. Men en kan också titta tillbaka på sig själv, inse att en var något av en tölp - och skratta åt sig utan att för den delen ta åt sig någonting annat än lärdomen.

Ty en lär sig av sina misstag. Men en behöver inte begå misstaget att bo i det förflutna för att lära sig det.

Samtida strövartåg

En av de mer underutnyttjade aspekterna av internet är att det är fullt möjligt att upptäcka saker utan att egentligen leta efter dem. Det räcker med att välja en riktning om hålla sig till den, bara för att se vad som dyker upp.

En kan, exempelvis, slå upp ett random ord på Wikipedia och se var en hamnar efter tio minuter. Det är fullt möjligt att börja med en stekspade för att helt oförhappandes hamna vid slaget om Hastings - eller varför inte Godspeed You! Black Emperor?

Eller så kan en ta en slumpmässigt utvald blogg och utan större baktankar läsa inläggen rakt uppifrån och ner, bara för att se vem det är en råkat hamna hos. Vanligtvis framträder andra intryck än när en bara läser ett lösryckt inlägg.

Eller, om en har google-fu, så kan en leta upp någon vars samlade verk är utspridda över lite varstans och se vad som står att finna. Jag upptäckte, exempelvis, alldeles oförhappandes att Theodore Dalrymple har en lite småskrämmande stor nätvaro, vilket innebär massor av läsning för min del inom en mycket snar framtid.

Sammanfattningsvis? Internet är större än en tror det vara, och att säga att strövartågens tid är förbi missar de tusentals digitala strövartåg som människor företar sig - varje dag.

Goda människor, goda tider

Det finns människor i världen som får lite mindre uppskattning än de förtjänar. Det behövs ingen avancerad metodik för att klura ut detta - det räcker med att skriva en lista med de en uppskattar, och sedan jämföra denna lista med de en faktiskt går omkring och visar uppskattning mot till vardags.

Den ena listan kommer att bli kortare än de andra.

Vilket inte är någonting att skämmas för. Världen är trots allt full av awesome människor, och en skulle inte hinna visa uppskattning mot alla som förtjänar det ens om det var det enda en gjorde, non stop, hela livet.

Men en hinner onekligen göra det lite oftare till vardags. Inte genom stora gester och grandiosa fester, men väl genom små gester och, indeed, små fester.

Små konspirationer av uppskattning.

Det kan göras.

Stora världar, stora tankar

På den gamla tiden, innan motoriserad transport, var världen fruktansvärt mycket större. På gott och ont. Det tog förvisso för evigt att ta sig någonstans, men eftersom det gjorde det så var större delen av världen outforskad. Eller, rättare, eftersom de flesta stannade kvar på samma ställe större delen av sina liv, så var världen en väldigt stor och väldigt outforskad plats för de allra flesta.

Vilket innebär att den som hade modet eller möjligheten kunde välja en riktning, fortsätta gå i den och genom envishet upptäcka konstant nya platser. Utforska världen, steg för steg, utan att egentligen veta vad som komma skulle.

Nuförtida är det inte helt möjligt att göra detta. Dels finns det kartor som berättar precis vad som ligger runt hörnet, och dels så kommer en fram väldigt mycket fortare nu än då. Om resan är målet så har det moderna livet skurit ner på bäggedera.

Dock. Där den fysiska geografin har gett vika, har den mentala växt i omfång. Det är numera möjligt att hitta ett ämnesområde, välja en inriktning och hålla sig till denna utan att egentligen veta vad som komma skall. Bloggpolitik, urban sociologi, informatik, molekylärbiologi, Kopimism, korsstygnsknyppling? - envisas med endera av dem, och de kommer att ta dig till de mest oväntade av ställen.

Vissa säger att världen blir mindre. De ljuger. Den blir större, och tricket är att skapa sig mod och möjligheter nog att utforska den.

Steg för steg.

Vardagstriumfer

Tänk om livet vore lite mer som ett tevespel. Inte som ett sånt där gammalt, supersvårt tevespel, där en dör var femte sekund och som en behöver en episk fingerfärdighet of doom för att ens klara första banan på, utan som ett lite mer modernt sådant. Ett med achievements.

Tänk vad många sådana vi skulle förtjäna genom att bara gå omkring och göra saker.

Lyckas du blogga hundra dagar i rad? Win! Lyckas du förvandla en trälig måndagseftermiddag till ett oförglömligt ögonblick? Win! Lyckas du rädda en väns förhållande genom att fälla en godtrogen kommentar som ställer allt i nytt ljus? Epic win!

Det finns förvisso redan achievements för de större sakerna. Att bestiga Mount Everest, vinna nobelpriset eller bli miljonär räknas som informella sådana, men de tenderar att vara ganska okreativa. Att konfirmera sig, gifta sig och skaffa barn räknas också, men hur ofta händer det egentligen?

Grejen är att vi gör massor av nifty saker till vardags som får lite för lite erkännande för vårt eget bästa. Vi får våra medmänniskor att le, kommer med nya idéer, löser problem, ger uppmuntran och är på det stora hela rätt awesome att ha att göra med.

Och allt detta samtidigt som vi går omkring och gör allt det där andra som vi går omkring och gör utan at egentligen tänka på det.

Nu finns det förstås inga afk-achievements för de där små sakerna (än), men om de fanns så skulle vi väldigt snart ha fler av dem än vi har utrymme för.

Håll fast vid den tanken en stund.

En frisinnad affär

När jag beger mig ut i verkligheten och träder in i så kallade affärer brukar jag handla på ett enligt vissa lite småmärkligt vis. Jag bojkottar nämligen både kundvagnar och varukorgar, och gör därmed hela processen med att föra saker från hyllorna till kassorna till en väldigt personlig och handgriplig sak.

Detta för med sig att det blir oerhört svårt att slänga på ett extra paket flingor av bara farten, vilket min budget tackar mig något oerhört för i längden.

Att diskutera affärer och former av handlande i sådana har varit ett aktuellt ämne i dagarna. Det har gjorts analyser, dragits paralleller, förts långa resonemang, byggts bollhav och på det stora hela blivit rätt överkurs kring det hela. Det går tydligen - bevisligen! - att dra både många och långa slutsatser utifrån ett enkelt konstaterande. A, alltså B.

Där A är ett påstående och B är en brontoutläggning om meningen med livet, som kommer att börja konkurrera med Iliaden längdmässigt om en inte distraherar med någonting blänkande.

Vilket är hoppfullt, eftersom vi därmed aldrig, någonsin, ever kommer att behöva ha tråkigt igen. Allting vi gör är belagt och underbyggt av tusen olika meningar (i dubbel bemärkelse), och våra minsta nycker kan hålla oss upptagna i timmar. Att gå och handla blir helt plötsligt en episk resa in i samtiden som skulle få Magellan att framstå som en punkterad badanka i ett tomt badkar. Våra liv är awesome i sin detaljrikedom!

Eller så köper vi bara wienerbröd.

Det där med att tänka fritt är ändå rätt kul, trots allt.