-->

fredag 7 oktober 2011

Sunt förnuft

Du behöver inte be om lov för att vara awesome.

So don't.

torsdag 29 september 2011

Att fira vardag

Det är torsdag. En vardag.

Det finns sedan länge en uppfattning om att det är okej att fira hel. Håll sabbaten helig, fira på lördagen och friday I'm in love. Men vardagarna är fortfarande vardagar, och lika gråa som alltid.

Såvida en inte firar vardag.

Skillnaden mellan vardag och helg ligger i att helgen utgör ett undantag, där en kan göra lite vad som faller en in. På vardagen gör en bara det en gör, och än mer det en måste göra. Mindre kreativ yta, kan tyckas.

Men att fira vardag kräver ingen kreativitet. Det kräver bara att en glömmer bort att vardagen är grå, och råkar halka in i det där firarläget. Inte i termer av att fira födelsedag eller att inte behöva gå upp i morgon, utan i de där små insikterna att - whoa, det finns fortfarande saker kvar i världen jag inte har gjort, och jag hinner göra dem! Världen är full av saker att göra, och med en liten liten förändring av vardagen skulle jag kunna börja göra dem redan idag.

Varje dag ett litet firande. Kanske två.

God morgon, torsdagen. Vad ska vi fira idag, tro?

torsdag 21 juli 2011

Nya första intryck

En av de mer intressanta aspekterna av världen är att den är stor nog att innehålla fler exemplar av samma tanke. Vilket är bra vid de tillfällen då två likasinnade träffar varandra, men det blir också lite irriterande när det visar sig att någon annan redan tänkt den där nya, radikala tanken en just tänkte.

Och att denne någon gjorde det för två tusen år sedan.

Det gör det lite småsvårt att vara först med någonting. Det är alltid någon som hunnit före, om så än en gammal grek som nämner det i förbifarten. Det finns till och med en gammal tanke om att det egentligen inte finns någonting nytt under solen, alls.

Som tur är så behöver en inte vara först med att komma på en tanke för att vara först med att berätta om den. Världen är stor nog att innehålla fler exemplar av samma tanke, trots allt, och för en person som hör någonting nytt så är den tanken en ny tanke.

Du kanske inte var först med att komma på någonting. Men du var den förste som berättade för en medmänniska om samma någonting, och just där och då gjorde du dennes värld desto större genom att påpeka någonting de aldrig tänkt på förut.

En behöver inte vara ensam om en bra idé för att kunna förändra världen, trots allt.

onsdag 20 juli 2011

Konsten att bli en idol

En idol är en bra sak att ha. En kan se upp till dem, försöka likna dem och på det stora hela följa deras exempel när det passar. Det ger vägledning, inspiration och en väg framåt när det annars hade kunnat vara svårnavigerat.

En idol är dock bara en bild av någon. Vi är alla bara människor, idoler included, och när vi idoliserar folk så överdriver vi deras gärning och generella awesomeness en smula.

Det är okej. Det ingår. De fungerar ändå som de ska, och om de lyckas vägleda en enda någon in på en bättre väg än de hade tagit annars så fyller idolbilden sin funktion.

Trots att idolen i fråga har vardagsproblem precis som alla andra.

Det spännande här är att du skulle kunna gå omkring och vara en idol, utan att egentligen veta om det. Genom att göra någonting bra skulle du kunna skapa en bild av dig som en generell bragörare, en som gör bra saker och som därmed är värd att efterlikna. Och om minst en någon känner att deras liv blivit bättre efter att ha följt ditt exempel -

Well. Det är kriteriet för att vara en god idol och en bra förebild.

Grattis. Du gör världen till en bättre plats.

måndag 20 juni 2011

En fråga om vana

En är, på det stora hela, vad en gör. Vi skulle kunna säga som Aristoteles att en människa är sina vanor, och att det därför är viktigt att tänka över dessa innan en går och blir någon en inte gillar.

Om du har för vana att vara vänlig i vardagen är du en vänlig person. Kanske inte helt överraskande, men ibland framstår även självklara saker i nytt ljus när de blir sagda.

En tendens hos vanor är att de brukar göra saker som inte är vanesaker smått ovanliga. De ingår inte i den vanliga rutinen, och blir undantagsfall - saker som händer ibland, men inte vanligtvis. En hamnar i autopilotläge, vilket är bra för ens "få saker gjorda"-kondition, men ibland lite för bekvämt för sitt eget bästa.

Vanans makt är stor, trots allt.

Ett sätt att kolla ifall en hamnat i bekvämlighetsläge är att ställa sig frågan - när gjorde jag någonting för första gången senast?

Det händer ju trots allt bara en gång. Ovanligt nog.

fredag 17 juni 2011

Drömuppfyllelse

De flesta av oss har drömmar, ambitioner och storslagna målsättningar som inte kommer att realiseras just idag. Kanske inte i morgon heller. Det är så det ska vara - om det går att göra på en eftermiddag så är det inte mycket till dröm.

Eller, kanske oftare, dumt att skjuta upp i onödan.

Ett exempel är att drömma om att bli författare. Kanske inom en viss genre, eller bara rent generellt. Vilket är lättare sagt än gjort, och därför också någonting som inte försöks särskilt ofta. Och skjuts undan till förmån för allt annat i vardagen.

Med resultatet att en aldrig riktigt kommer igång.

Ett enkelt sätt att göra det är att, varje dag, spendera fem minuter åt att göra det en vill. Att fem minuter om dagen leva ut den där drömmen - vare sig det handlar om att skriva, dansa, sjunga, leka med barnen, läsa den där boken eller what have you.

Fem minuter drömuppfyllelse om dagen. Det kan göras.

Varför vänta?

onsdag 1 juni 2011

Vardaglig awesomeness

Ibland berättar mina medmänniskor för mig att jag påverkat dem. Sparkat dem i rätt riktning eller givit dem inspiration till storverk - eller helt enkelt förvandlat den där sega måndagen till någonting utöver det vanliga.

Jag brukar vanligtvis inte ha någon aning om vad jag gjort, men det verkar dumt att ställa folk till svars för deras spontana goda humör, så jag spelar med. Delad glädje är awesome, trots allt.


När det händer brukar jag tänka tillbaka på en viss föreläsning jag lyssnade till för några år sedan. Medan jag lyssnade kände jag hur världen bokstavligen förändrades, hur saker började framstå i nytt ljus och nya möjligheter öppnas. Typ så här.

När jag så berättade det för föreläsaren så stod det klart att det bara var en vanlig föreläsning för henom, någonting som fanns i raden av tusen vardagssaker som måste göras.

En viss asymmetri, med andra ord.

Denna asymmetri är en källa till hopp. Den innebär dels att jag kan fortsätta ha positiva okynneseffekter på mina medmänniskor, vilket alltid är bra. Men det innebär också att även du kan ha det, utan att veta om det. Bara genom att gå omkring och göra det där du gör.

Så keep doing it. :)