-->

tisdag 15 februari 2011

Vanans makt

Människor är vanedjur. Det spelar ingen större roll vad det råkar handla om - det kan förvandlas till en vana, och det innan någon vet ordet av. Det kan handla om allt från enkla saker som vad en äter till frukost, till komplicerade saker som att en gång i månaden skriva en källförtecknad uppsats om tillståndet i den rådande bloggdiskursen. Vanor är enkla till formen men varierade i innehållet, med andra ord.

Den gamle Aristoteles - en ständig källa till inspiration - brukade säga att människor är summan av sina vanor. Goda som dåliga. Vilket är detsamma som att säga att en människa är det hen gör, och en uppmaning om att tänka efter på exakt vad det är en går omkring och gör hela dagarna.

Det främsta kännetecknet med vanor är att de är enkla att utföra. En har gjort dem förr, vet vad en ska göra och behöver bara göra som förra gången. Det spelar ingen roll vad det handlar om - när det väl lyckats bli en vana så förvandlas det automagiskt från stort och svårt till enkelt och görbart.

Eller, med andra ord: första gången är alltid en modig uppförsbacke, men femtonde gången är inte lika överväldigande. Vad det än handlar om.

Now, för att komma till femtonde gången så måste en ta sig förbi första gången. Det ingår. Tricket är att erkänna för sig själv att första gången är första gången, och att den blir som den blir; och att, när den väl är gjord, en lärt sig väldigt mycket av denna för att andra gången ska bli desto lättare.

Kring femte gången börjar vanan att sätta in. Kring femtonde börjar folk se dig som någon som vet hur en gör, eftersom du bevisligen redan gjort det ett tag.

Det gäller bara att ta sig förbi den där svåra första gången. Och, än mer, komma över tröskeln som säger att "nämen, jag kan väl aldrig bli en sån som".

Det kan göras. Och när en väl är igång så blir de en vana - en gång i taget.

Vad väntar vi på?

3 glada tillrop:

anne kekki sa...

vanor är svåra att bryta, för det blir så ovant och otryggt. En kan tom få ångest, jag kallar det förändringsångest. men det är helt klart värt att våga bryta en vana och göra på nytt sätt, annorlunda sätt. Helt plötligt så vidgar jag min vy, ser och upplever livet annorlunda. Det kan börja med att jag bryter en enkel liten vana.

Sargoth sa...

Det svåra är alltid att komma igång. Ibland är det enormt svårt; ibland lättare än en tror.

Tricket är att försöka. :)

Anonym sa...

Väldigt väl skrivet! Egentligen rätt självklart, men det är lätt att avskräckas av allting med invändningen att "jag ju inte kan det här" - en invändning som förstås är felaktig, då en ju lär sig. Ingen kunde någonting från början; alla fick göra vad de nu kan en första gång, och sedan en andra, och sedan x antal gånger till, innan de blev bra på det.

Skicka en kommentar