En frisinnad affär

När jag beger mig ut i verkligheten och träder in i så kallade affärer brukar jag handla på ett enligt vissa lite småmärkligt vis. Jag bojkottar nämligen både kundvagnar och varukorgar, och gör därmed hela processen med att föra saker från hyllorna till kassorna till en väldigt personlig och handgriplig sak.

Detta för med sig att det blir oerhört svårt att slänga på ett extra paket flingor av bara farten, vilket min budget tackar mig något oerhört för i längden.

Att diskutera affärer och former av handlande i sådana har varit ett aktuellt ämne i dagarna. Det har gjorts analyser, dragits paralleller, förts långa resonemang, byggts bollhav och på det stora hela blivit rätt överkurs kring det hela. Det går tydligen - bevisligen! - att dra både många och långa slutsatser utifrån ett enkelt konstaterande. A, alltså B.

Där A är ett påstående och B är en brontoutläggning om meningen med livet, som kommer att börja konkurrera med Iliaden längdmässigt om en inte distraherar med någonting blänkande.

Vilket är hoppfullt, eftersom vi därmed aldrig, någonsin, ever kommer att behöva ha tråkigt igen. Allting vi gör är belagt och underbyggt av tusen olika meningar (i dubbel bemärkelse), och våra minsta nycker kan hålla oss upptagna i timmar. Att gå och handla blir helt plötsligt en episk resa in i samtiden som skulle få Magellan att framstå som en punkterad badanka i ett tomt badkar. Våra liv är awesome i sin detaljrikedom!

Eller så köper vi bara wienerbröd.

Det där med att tänka fritt är ändå rätt kul, trots allt.