Utgångspunkter

Vanans makt är stark. Så stark att det är lättare att behålla en vana som får en att rutinmässigt bestiga berg och åstadkomma monumentala bedrifter än att göra någonting annat. Det spelar ingen större roll vad det handlar om - en vana är en vana är en vana, och när hjulspåren väl är uppkörda så är det lätt att fortsätta rulla i dem.

Den som läser ett antal skildringar av historien bakom stora framgångar kommer inom loppet av några stycken sådana att börja se ett mönster. Det är bara marknadsavdelningar och PR-folk som försöker spinna det till att storheten var förutbestämd; den som frågar de inblandade direkt kommer oftare än inte att få svaret att det började som en kul grej eller en engångsföreteelse, och att det sedan fortsatte därifrån, ett litet steg i taget.

En av de vanligaste inledningarna är att det i början bara var ett par personer som tänkte att - hey, det här kanske kan vara kul att göra, vi provar! Och det fortsatte förmodligen att vara ett par personer som gjorde en kul grej, tills det blev någonting större. Och en vana.

Vanor är, å ena sidan, starka saker. Å andra sidan räcker det med en liten ansträngning och en liten konspiration för att sparka igång en sådan.

Tricket är, som alltid, att komma igång.